En grupp av taifolk hade vandrat in till övre Mekongdalen och de kallade sig själva för lao. I nuvarande Laos blev dessa lao förmodligen fast etablerade i början av 1000-talet. Flera små laofurstendömen bildades med tiden i centrala Mekongdalen och de växte tack vare handeln med metaller och exotiska skogsprodukter, samt genom buddhismens sammanhållande kraft. På slutet av 1200-talet hävdade kung Ramkhamhaeng Sukhothais överhöghet över området kring nuvarande Luang Prabang och Vientiane, men laotierna skulle snart gå sin egen väg.

Laostaternas tidiga historia är liksom andra tidiga taistaters historia otydlig och fylld av legender. Jag har tidigare berättat att Khun Borom skickade sin äldste son, Khun Lo ขุนลอ, för att regera över Mueang Sava. Året anges till 698 och Khun Lo ska ha grundat en dynasti med 15 regenter som regerade i Mueang Sava i nästan hundra år.

Det var under 700-talet som området blev känt som Mueang Sava, som 1357 fick namnet Xiang Dong Xiang Thong (Mueang Chiang Dong Chiang Thong) เมืองเชียงดงเชียงทอง. Xiang Dong Xiang Thong förkortas ofta till Xiang Thong. Namnet kan översättas till "Guldstaden.” Xiang Thong blev under andra halvan av 1500-talet känt som Luang Prabang.

Nanzhao blandade sig ofta i de olika furstendömenas angelägenheter i mellersta Mekongdalen och Mueang Sava ockuperades 709. Hur länge ockupationen pågick är osäkert, men den upphörde säkert före khmerernas expansion norrut i slutet av 800-talet ända till området Xishuangbanna. Mueang Sava hamnade en kortare tid under khmerkungen Jayavarman VII:s kontroll 1185-1191. Då mongolerna krossade Nanzhao i mitten på 1200-talet fick de ett starkt politiskt inflytande i området vid mellersta Mekong. Detta inflytande bevarade de under merparten av det följande århundradet.

1271 grundade Phraya Lang Thirat พระยาลังธิราช (r. 1271-1316) en ny dynasti i ett självständigt Mueang Sava. 1286 genomförde Phraya Langs son, Souvanna Khamphong, en kupp mot sin far, där mongolerna förmodligen hade ett finger med i spelet. Pappan tvingades därefter i exil. Det verkar som om sonen tog över tronen först då Phraya Lang Thirat dog 1316. Den nye tronföljaren är känd som Phraya Souvanna Khamphong (Phraya Suwanna Khamphong) พระยาสุวรรณคำผง (r. 1316-1344).

Sukhothais regent Ramkhamhaeng, som stod på god fot med mongolerna, blev en garant för mongolernas intressen och lyckades mellan 1282 och 1284 underminera khmerernas och chamfolkets makt i centrala Laos. Samtidigt såg Ramkhamhaeng till att göra Mueang Sava och bergsområdet i nordöstra nuvarande Laos till lydriken. Med Ramkhamhaengs och mongolernas godkännande tilläts därför Souvanna Khamphong att erövra stora områden mellan 1286 och 1297.

1292-1297 erövrade och ockuperade Souvanna Khamphong Muang Phuan (Xiang Khouang) och mellan 1297 och 1301 invaderade laotiska trupper, under mongolisk ledning, Dai Viet, men de slogs tillbaka av vietnameserna. Souvanna Khamphong lyckades 1308 fånga in Muang Phuans regent och 1312 blev detta furstendöme en vasallstat till Mueang Sava. Mongolernas dominans över Mueang Sava var inte populär och när de blandade sig i rikets angelägenheter skapade detta inre oro och stridigheter i riket.

Souvanna Khamphong skickade sin son Thao Phi Fa ท้าวผีฟ้า i exil då han förmodligen hade tänkt lämna över makten till sin sonson, Fa Ngiao ฟ้าเงี้ยว. I en del källor sägs det att Souvanna Khamphong var den sista regenten i en lång rad lokala regenter i Mueang Sava. Andra källor säger att han efterträddes av Fa Ngiao (r. 1344-1351). Fa Ngiao efterträddes i sin tur av Chao Fa Kham Hiao เจ้าฟ้าคำเฮียว (r. 1351-1353), som uppenbart är identisk med den ovan nämnde Thao Phi Fa.